Blev en ute eftermiddag precis som jag vill ha det :) Jag, Petter och barnen i syskonvagnen och traskade mot faster Camilla eftersom däcken på vagnen behövde lite mer luft, Petter blev dock haffad efter vägen av sin bror och fick börja sitt uppdrag som chafför lite tidigare än planerat, jag och barnen traskade vidare och Petter kom efter och fyllde luft i däcken innan han drog vidare. Jag och barnen stannade och lekte med Max eller Filip lekte med Max jag knäppte lite kort och plockade ihop lite leksaker i deras jätte sandlåda :)

Camilla och Moa kom hem efter en stund lagomt tills Lukas blev hungrig så Moa var ute och lekte med Filip en stund till innan dom bestämde sig för att komma in.

Vandrade hemmåt och gjorde middag tills Petter kom hem. Filip mumsade på en bit pizza hela vägen hem som han fick av faster.

Efter middagen skjussade Petter iväg Filip till farmor han skulle nämligen få baka chockladbollar tillsammans med faster Cajsa och kusinerna Irma och Maja. Själv har jag gjort så lite som möjligt, njutit av lugnet, legat på sängen och ammat... sånt jag gjorde när Filip var bebis :)

Lukas äter och växer precis som det ska vara, kurvan såg jätte fin ut 3930 gr och 52,4 cm stora killen ;) Skönt att han gått upp över födelsevikten nu, förstår inte varför man konstant oroar sig, han äter jätte bra, sover jätte bra, är vaken och pigg därimellan, bajsar som en hel karl... klart ungen får i sig mat och är nöjd... ändå finns alltid oron där och det är skönt att lägga barnet på vågen och se med egna ögon att han ökat i vikt!

Båda pojkarna sover ute i syskonvagnen, fungerar jätte bra att få Filip att somna i den, han kryper ner så snällt och är knäpp tyst tills han somnar, han vill ju inte väcka lillebror ;) Nyheten behag skulle jag tro men ändå väldigt skönt att få Filip att sova middag eftersom eftermiddagarna blir så mycket trevligare.

Ja se karlar... bestämde mig imorse för att ta sovmorgon eftersom det är jag som klivit upp med den stora sonen varje morgon sedan Lukas föddes, Lukas den sjusovaren har sovit kvar med pappa i sängen. Bestämde mig för sovmorgon med andra ord men brukar ju typ aldrig sova längre än till nio i alla fall så ställde ingen klocka... vaknade 10.20 hade tid på bvc 10.30 *suckade tungt* tvingade maken att ringa och berätta att vi inte skulle hinna i tid... 11.45 klev jag in på bvc... tar tid att göra sig klar plus att vi har restid på cirkus 20 minuter åxå... jag trodde ju att maken skulle väcka mig... att han hade lite koll på att vi faktiskt skulle till bvc eftersom vi pratade om det senast igår kväll... men icke han och Filip kollade på film och hade noll koll på klockan...

Är det något jag hatar så är det att komma för sent, man ska hålla tider sen om man är 5-10 minuter sen, det får man räkna med men jag blir så jäkla stressad. Ordning och struktur gillar jag, jag mår bra när det är städat hemma, påsarna ihopvikta (ja jag viker soppåsar) jag vill helst att saker och ting ska ske på MITT sätt och får verkligen anstränga mig för att inte köra över folk och deras önskemål speciellt min mans ;) Tålamod är inte min starka sida och det ska hela tiden hända något för att jag inte ska bli uttråkad däremor har jag oftast inga som helst problem med att vara själv, så länge jag själv valt det.

Det är jätte skönt att ha Petter hemma att vara två som delar på ansvaret över barnen MEN det kan även reta gallfebern på mig och jag har flera gånger hotat med att Petter får åka och jobba om han inte gör något vettigt, sitta på en stol och dricka kaffe i flera timmar ger mig myror i hela kroppen... tar jag med koppen ut går det däremot bättre, hela dagarna strävar jag efter att komma ut så mycket som möjligt eftersom jag helt enkelt mår bättre då. Jag har alltid älskat att vara ute, mamma har berättat att jag stod ute jämt  (vagnen med mig i alltså) när jag var liten eftersom det bara var då jag var tyst, jag skrek till jag var 6 månader då dom konstaterade att jag var komjölkallergiker men ute var jag tyst ;)

Att jag valt det yrke jag har (tid. lärare/förskollärare) är ju delvis för att få vara ute så mycket som möjligt, att få jobba med barn och då ska ni veta vilket lååångt tålamod jag har, där sätter sig min tjurighet in ;) Åh jag saknar redan att jobba när Lukas bli så pass stor att jag kan lämna honom med Petter eller fixa barnvakt kommer jag nog börja jobba lite smått igen, hoppa in och vicka när det behövs. Missförstå mig rätt jag älskar att vara hemma med mina barn men jag älskar ju att jobba åxå och min rastlöshet gör att jag inte "bara" kan vara hemma men min plan är att vara hemma i 1-1½ år innan Lukas ska skolas in på förskola han åxå sen om jag kommer vara hemma hela perioden eller om Petter ska vara hemma något själv får helt enkelt arbetsmarknaden avgöra, just nu har jag ju inget jobb att gå tillbaka till :(