Vattnet gick vid halv sex på eftermiddagen den 24 september, jag kröp omkring på golvet och försökte knäppa lite kort på Molly som gick i gåstolen, utbrister till A-K, "nu kissade jag på mig..." men kom snabbt på att jag precis innan varit och kissat... skyndar till toaletten eftersom det fortsätter ju att forsa ut vatten ;)

Hade precis skickat iväg maken och sonen till skogen så ringde snabbt hem dom igen innan dom hunnit för långt. Petter lämnade Filip hos farmor och kom hem, rejält nervös denna gång visste han ju på ett ungefär vad som väntade... ringde förlossningen och berättade att vattnet gått och de tyckte vi kunde komma in på en koll, plocka klart det sista med BB väskan med en lätt molande värk bak i ryggen, satte igång TENSen och ringde runt lite ;)

Ankis var roligast... eftersom hon svarat så fort jag ringt "Bebis på väg???" och denna gång fick jag ju äntligen säga JA och då blev det tyst på andra sidan och sedan kom det ett iiih och ett åååh ;)

Åkte glada i hågen in till förlossningen fick en utländsk läkare som jag hade svårt att förstå men Petter förstod och fick agera tolk, han tyckte vi kunde stanna kvar efter att han undersökt mig men vi bestämde oss för att åka hem och invänta värkarna hemma istället. Stannade på macken och bytte lampor på bilen, köpte godis och käkade korv, tog det lugnt helt enkelt fortfarande rätt coola ;) Tio minuter mellan värkarna hela vägen hem så kändes lite dumt att vi åkte hemmåt istället för mot förlossningen men väl hemma blev det lite glesare mellan värkarna och efter lite bloggande så la vi oss och tittade på film konstigt nog somnade jag, som aldrig somnar till film eller tv annars, konstig kropp som vet vad den ska göra ;) Vaknade efter 1 ½ timme med intensiva värkar och klarade inte längre av att ligga så gick ner, bloggade lite och hängde lite tvätt, väckte Petter och berättade att det var dags att åka in.

Använde mig av TENSen hela vägen in och värkarna var inte alltför farliga men välframme vid förlossningen klarade jag inte av att prata med porttelefonen, *SMÄRTA*. Kom upp på förlossningen och barnmorskan tittade på mig och sa "Ja här tar vi en sal på en gång va?" Blev inskriven 03:45 och barnmorskan konstaterar att jag är öppen 5 cm. 04:16 kommer hon in och ger mig antibiotikan eftersom jag haft urinvägsinfektion. 04:45 ger jag upp och vill ha lustgasen som jag blir bästis med ;) Fortfarande använder jag TENsen och mina TVÅ vetekuddar, Petter får trycka mot svanskotan då den värsta smärtan var där även denna förlossning så var det nämligen med Filip åxå. Vid sex kommer barnmorskan in och frågar om det är dags att "börja duka?" Hon plockar fram och förbereder för att ta emot bebisen, gör en koll och känner en hinnblåsa, trots att vattnet har gått, hon tar hål på den och krystvärkarna börjar 06:10, nånstans här omkring plockar jag bort TENSen då jag tycker den gör ondare än själva värkarna, men när jag fått av mig den upptäckte jag att så var inte fallet utan smärtan hade helt enkelt förflyttat sig (kan inte förklara) Barnmorskan peppar mig att lägga ifrån mig lustgasen åxå eftersom det inte längre handlade om att ta mig igenom värkarna utan helt enkelt föda fram barnet.

Var elak (kunde blickar döda har barnmorskan varit död många gånger om) och tog i för kung och fosterland vid varje krystvärk men när bebisen nästan är ute försvinner alla krystvärkar och barnmorskan skällde på mig eftersom jag inte kunde hålla emot, försökte krysta ändå... kändes som tiden stod stilla och till slut fick dom ge mig värkstimulerande och typ två sekunder senare 06:20 har jag en underbar pojke på mitt bröst. 06:25 kommer moderkakan ut och barnmorskan konstaterar att jag inte ens hade en bristning :)

Jobbigast denna gång var att krysta, så upplevde jag inte förlossningen med Filip men den förlossningen var jag inte "med" lika mycket på, har minnesluckor men tyckte den gången att det var en befrielse när jag fick börja krysta. Den här gången fick jag verkligen kämpa kändes det som, jag har inga minnesluckor och tyckte jag hade koll hela tiden på vad som hände. Smärtan var stundvis nästan outhärdlig och jag grät imellanåt av ren och skär smärta, det tyckte Petter var otroligt jobbigt och under krystvärkarna tog jag i så jag nästan blev blå och Petter säger att min underläpp stod rakt ut när jag tog i för kung och fosterland ;)

MEN det var en otrolig upplevelse och JA jag gör gärna om det igen. Förlossningen gick fort och lätt så här i efterhand, när man är mitt i det vill man ju helst bara dö eller i alla fall åka hem ;) Klarade mig undan bristningar och har inte haft några som helst problem ens med att kissa, efter Filips förlossning gruvade jag mig varje gång jag måsta kissa eftersom det sved så otroligt mycket och då fick jag bara några ytliga bristningar då, så glad över att inte behöva sys någon alls nån av gångerna.

Vi fick vänta länge på att läkaren skulle komma och titta på Lukas, barnet ska nämligen undersökas av läkare sex timmar efter förlossningen innan man får åka hem. Efter åtta timmars lång väntan kom läkaren och vi fick åka hem. Det var mitt enda önskemål med förlossningen var att få åka hem så fort allt var klart om vi båda mådde bra och eftersom vi gjorde det så blev vi aldrig heller inskrivna på BB, därav kom ingen bild ut på webbisar nu i efterhand har vi fått höra att man fixade det där själv men som sagt vi var aldrig ens in på BB.

3880 gr och 51 cm

Jag hade ju bett om att bli erbjuden smärtlindring åxå och det vet jag inte riktigt om jag tycker jag blev den här gången heller... lustgasen erbjöd dom mig men inget värre... vet inte om jag ville ha det heller eftersom det gick så himla fort allting och det gick bra att ta sig genom värkarna med lustgasen och TENSen.

Min kropp är inte gjord för att vara gravid men att föda barn är den en baddare på. Att jag hela graviditeten (och förra) litat på att kroppen klarar det här och inte byggt upp en massa föreställningar hur jag vill att den ska vara tror jag underlättade och jag kunde "följa med" kroppens egna signaler, att själv styra över TENSen, lustgasen och Petters stöd under förlossningen gjorde det hela till en underbar upplevelse som jag hoppas och tror jag får vara med om fler gånger ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Swish och nu är sommaren här... eller sommarmånaderna har i alla fall börjat, sommarvärmen har inte direkt infunnit sig ännu. Förra helgen var vi på kosläpp, mysigt att se glada kor skutta ut mot sommarbete. Lekte lite i lekparken brevid bond...

Galet var tiden går snabbt! Nu har vi avverkat både jul och nytt år är påbörjat. Månaderna swishar förbi. Julafton firades här hemma tillsammans med min halva av familjen. Mamma, pappa, alla mina syskon med respektive och nästan alla barn (saknad...

Barnen fick en tidig julklapp av gudfar Stefan och Rosanna (och lille Sylvester) nämligen att besöka trolska skogen. Så fint att ge barnen upplevelser i present/ julklapp då de redan har så mycket leksaker. Jag fick också följa med, vilket jag tycker...

När barnen fyller år brukar vi slå ihop släktkalasett. Är ju bara 4 dagar mellan Filip och Lukas men ett par månader kvar tills Edwin fyller 4 år. Men vi brukar fira honom på samma gång. Bara långt att vänta gör honom och svårt att förstå varför kala...

I torsdags fyllde Filip 9 år. Började dagen med kalas i sängen. Paketöppning och go fika. Barnen får alltid önska vad de vill ha. En bok om rymden, cykellampa och en låda lego fick Filip. ...