Filips tandläkarbesök imorse gick inte riktigt (läs; inte alls) som vi hoppats på, en krokodilmjukis och tandborste rikare vägrar ungen ändå GAPA. Blir till att träna... hur man nu tränar...hemma gapar han fint och vi får alltid titta och borsta hans tänder, inga problem hemma. Bestämde i alla fall att vi tar tag i detta nu och nytt besök är bokat om en månad, funkar det inte då blir det ett till osv tills vi får barnet att gapa hos tandläkaren utan att bli ledsen. Han är kavat min son, väldigt kavat i vissa situationer men ibland så blir han väldigt liten och osäker och då måste man få vara liten, vi tar det i hans takt och vi är helt överns med tandvården att det ändå är lika bra att jobba bort detta så fort som möjligt!

Eftermiddagen innebar dop för finaste lilla Elise och jag har agerat fotograf och knäppt närmare 200 bilder som jag håller på att arbeta mig igenom men nu är jag för trött för att orka lägga ut några *förlåt Cajsa förstår om du är nyfiken* Maken är på väg hem och en viss rastlöshet (oro över at han färdas på vägarna och längtan efter honom) finns i kroppen kommer inte somna förrän han är hemma men för trött för att göra något.

Imorgon är det gympa med Filip och jag har bestämt med Carro (faster och ledaren till gympan) att stanna kvar och vara med på gympan imorgon då Filip blev ledsen förra gången och samma där som med tandläkarbesök, han måste få vara liten och bygga upp tryggheten, det är inte brottom att lämna en tre åring själv i en situation han inte är van, även om faster och kusinerna är med så blir det lätt lite tokigt.