Med skräck blandad förtjusning ser jag på nya serien GRIMM på Tv 6, jag hatar att jag älskar den typen ät film/serier eftersom jag blir så sjukt rädd så kan jag inte låta bli att titta ;) Har dock blivit mycket känsligare sedan jag fick barn och tittar inte så ofta på annat än komedier men av någon anledningen lockade detta program mig när jag lyckades se en trailer för den :)

Återstår ju att se om jag kommer ihåg att titta nästa torsdag ;)

Fick en liten blödning imorse och valde därför att åka hem från jobbet och ta det lite lungt. Blir nojjig för minsta lilla även om jag försöker tänka rationellt så tar känslorna över hand :( Jag blir jätte rädd och orolig... fast det är min tredje graviditet tar jag inget för givet! Jag vet att man kan få mindre blödningar spciellt då man har en moderkaka som ligger lågt vilket jag vet att min gör även denna gång precis som med både Filip och Lukas, jag vet att slemhinnorna blir körare och man kan blöda lite för det också men det spelar ingen roll, jag (vi) längtar efter detta barn lika mycket som vi gjort på de andra två, vi blir lika oroliga fast vi borde vara rutinerade... men jag tar inget för givet... murphys lag tycks alltid drabba oss...

Även om vi lägtar efter bebisen så kan jag faktiskt inte njuta av graviditeten ännu... först var det ju väldigt osäkert att det ens stannat kvar något barn överhuvudtaget och sedan illamåendet och kräkningarna som jag gjort att jag gått ner massor i vikt (lite mer än 7 kg) och tappat all energi, lagomt till det släppte kom foglossningen som ett brev på posten (även om det fortfarande är under kontroll) och nu detta. Jag längtar tills ultraljudet för att få se att/om allt ser bra ut, få börja känna fosterrörelserna (nopp inte känt något ännu).

Skulle bara vilja stänga av känslorna lite för ett tag...