Linn och Tindra kom ner och hälsade på, skönt att få träffa Linn efter allt som hänt, hon väntade ju tillsammans med oss då vi faktiskt bestämt att hon skulle få vara med på förlossningen och se vårat barn födas fram. Nu blev det inte så denna gång då jag absolut ville bespara Linn denna smärta!

Ett barn väntas ju faktiskt inte bara av mamma och pappan, vi var många som väntade tillsammans och vi är absolut inte ensamma i våran sorg.

  Jag hoppas att ingen är rädd för att komma och hälsa på oss, ni är mer än välkommen, det är faktiskt nu vi behöver er som mest   

Tänk vad underbara barn kan vara, deras sätt att hantera sorg och vilka frågor dom har. jag har förklarat så gått det går för Filip vad som hänt, inte för inveckad men ändå utan att utelämna allt för mycket information heller. han blev mest bekymrad över att han ska bli sjuk eller blåsa bort där uppe i himlen... han har dessutom fått ett namn nu.

Vidar

Vidar är ett gammalt nordiskt namn, i den nordiska mytologin heter Odens son vidar. Namnet kan tolkas som "han från skogen" (skogsman) eller skog och vi tyckte det passade våran familj. Otroligt svårt att hitta ett namn som känns rätt men detta känns faktiskt bra! För min egen del känns namnet även som det ställe där han nu är eller dit han begav sig...vidare... till det okända, det vi inte vet något om men där vi alla i allafall får ha våra egna förhoppningar och tro vad vi vill om.

Kuratorn har ringt och vi har bestämt att han ska kremeras och begravas i minneslunden vid kyrkan där Filip och Lukas är döpta, tyvärr kommer det troligen inte ske förrän till våren men vi får besked när det är gjort. Kuratorn skulle undersöka vad som händer nu på sjukhuset om prover kommer tas och om de kommer obducera honom. Hon tyckte det var lite konstigt att läkaren inte tagit upp sånt med oss redan men jag tror att läkaren tyckte det hänt lite för mycket det senaste dygnet för oss att de helt enkelt lämnade den biten för stunden.

Har fått bröstmjölk nu trots tabletterna men jag hoppas det ger med sig snart. Allt känns faktiskt bättre nu när barnen är hemma, kanske för att vi biter ihop lite extra men framför allt för att det går bara inte att vara ledsen när vi har det allra finaste vi har här hemma, må vi sörja det vi förlorat men vi är överlyckliga över det vi har! Vi har fått sörja själva jag och Petter så det var helt enkelt ett naturligt nästa steg att få hem barnen nu. Syster har varit hit och hälsat på, kändes skönt att prata om lite annat också. Filip och Axel lekte medans Lukas tog en sen vila i vagnen.

Natten har varit tung, chocken har släppt och jag gråter ohejdat, vi har pratat om att ge bebisen ett namn för att lättare kunna prata om honom göra det verkligare för oss och för barnen.

Men hur ger man ett redan dött barn ett namn??? Inget tycks passa... vi hade ett tilltänkt men det känns helt fel just nu... vi trodde ju båda två att vi väntade ännu en pojke.

 Båda barnen är ju väldigt insatta i att vi väntade en bebis, klappade på magen, pratade om hur liten den är etc. att den ska växa och att magen ska bli stor innan den kommer ut. Lukas är för liten för att förstå vad som nu händer men Filip som funderar på döden lite då och då förstår ju så klart. Att mamma och pappa blir ledsen, säkert blir han det också. Sist vi pratade om döden handlade det om att han är rädd att Findus (kattungen) ska dö, bli påkörd av någon bil eller liknande men sist frågade han även om barn kan dö och jag svarade honom ärligt att: "Ja barn kan dö, dom kan göra sig jätte illa, bli sjuka och ibland vet man inte varför barn dör..."

Jag satte mig igår och letade någon passande bok och hittade en som verkar funka. Den heter jag känner en ängel av Cecilia Svensson.

klicka på bilden för att komma till bokus.se där kan man provläsa boken.

Cecilia har en ängel i himlen. Änglar har vingar så att de kan flyga ner och hälsa på oss. De kan lägga en tröstande hand på våra axlar när vi gjort oss illa. Men mest av allt tycker de om när vi skrattar och är lyckliga. Att ha en ängel i himlen betyder också att man saknar någon, och ibland blir man väldigt ledsen... (För varje såld bok går 5 kronor till bokens egen fond hos Barncancerfonden)   

Böcker är ett utmäkt sätt att bearbeta sorg på tillsammans med barn, om man inte orkar prata som själva händelsen kan man prata om boken, man kommer barnen/barnet nära och det ges otroliga chanser till samtal.

Just nu känns det extra jobbigt att barnen på jobbet och en hel del föräldrar visste om graviditeten, jobbet blir inte en frizon som det ofta kan bli om man har andra saker som tynger hemifrån... men barn är raka och ärliga och som vuxen måste man faktiskt få bli ledsen inför barnen också så jag tror inte det blir några problem, nu är jag sjukskriven 2 veckor på heltid till en början och sedan kan jag börja jobba 50 % om jag vill... jag får börja jobba tidigare om jag vill men just nu känns det som ett rimligt mål att träva mot.

Idag ska vi hämta hem barnen, som jag längtar!!! Petter hade tänkt jobba men blev hemma idag med, det är helt enkelt för jobbigt ännu och han har inte heller sovit inatt.

Livet känns upp och ner och vi tar en dag i taget!!!