Å jag hoppas det ligger kvar imorgon, vad glada barnen kommer bli isf. Samtidigt slog ångesten till f*n då får vi inte ner Vidar i jorden då... man hoppas ju lixom in i det sista. Funderar iaf på att åka och kolla hur minneslunden ser ut, har ju lixom aldrig varit dit...

Annars funderar jag mest på hur man bygger upp förväntan och längtan hos barnen, till julafton... jag vill förmedla den där längtan man själv hade som barn inför julen. Det är inte julklapparna som är grejen utan det hela, maten, Kalle Anka, tomten, go fika, i min familj brukar vi dessutom göra något i väntan på tomten tex. åka skridsko eller ta en promenad allihopa tillsammans. En tradition som jag gillar och vill hålla fast vid (iaf de år vi firar med min familj).

Sedan försöker jag att vi ska skapa oss egna tradiotioner bara vi tillsammans med barnen som tex. idag då vi bakade pepparkakor tillsammans med gudmor och hennes familj eller om man vill se det som våran gudson och hans familj :) Sak samma med vänner som vi tycker om!

Idag blev det pepparkaksbak tillsammans med gudmor och hennes familj.

  Har haft huset fullt med folk idag, Poa, Linus, Pierre, Sussie, Olliver och Elin (och A-K, Jim & Ossian) och när de åkt kom sedan Linn, Cajsa och Elise. Trött är bara förnamnet... men det är skönt att vi vet att vi har så mycket stöd!

Barnens yngsta kusin Eddie var hit en stund på torsdagen med sin mamma Carro, of course ;) Tiden går så fort och han var verkligen med och tittade runt nu, skrattade åt sin mamma och "pratade" med Filip. Filip var så söt med honom då hans hand fastnat inne i tröjärmen så då plockade han fram den försiktigt, han är så omtänksam  

Eddie med sin moster Cajsa, har full koll på vart han har sin mamma :)

   Och skrattade gott åt henne   

Har lite svårt att greppa tiden just nu, känns makalöst sjukt att det är fredag idag.. jag har fortfarande måndag i mitt huvud... Petter stannade hemma idag med, kände som det var lika bra, nästa vecka tar i nya tag. Petter börjar jobba och barnen ska till förskolan, jag blir dock hemma en vecka till. Längtar samtidigt tillbaka till jobbet, vore skönt att tänka på något annat men jag ska börja med att åka och hälsa på dom först så får vi se hur det känns sen.

Vi lämnade barnen hos Ludde idag och åkte själva in till Birsta för att handla lite, mat, lite bra att ha, Petter behövde brädor och skulle köpa innertak till sin mamma. Blev lite julklappshandling, iår tänker vi verkligen snåla på julklappar för barnen fick så mycket när de fyllde år att de inte har så mycket som de faktiskt varken behöver eller önskar sig. Filip är därför nästan helt klart till medans Lukas har vi inte ens en aning vad vi ska köpa till...

Jag var in på ikea och köpte en ram och lite papper och grejer på panduro, tänker nämligen försöka göra en liten minnes tavla om Vidar med ultraljudsbilderna vi har.

Just nu ser jag fram emot morgondagen, då ska vi få mys främmande och baka lite pepparkakor. nu när man har barn måste man ju se till att bygga ihop lite traditioner ;)

Iväntan på att förlossningen skulle starta hade vi hyrt med en film... nämligen "Hur många lingon finns det i världen" eftersom det var den enda film jag kunde komma på som jag ville se... den var bra, sjukt bra faktiskt så där lagomt mycke skratt.. vi befann oss ju i en lite märklig situation... slutet kändes nog jobbigast då denna låt spelades fast en annan version...

Den är fin   

Läkaren som jag träffade i måndags, han som gav beskedet, ringde upp idag. För att höra hur det var med mig, svara på våra frågor och skulle även fixa så vi får en tid för efterkontroll om någon månad att se att allt ser bra ut. Talade om att hydropsen som bebisen hade (vattenansamlingarna) troligen beror på att foster varit dött ett par veckor... han talade även om att det var väldigt liten risk att de hittar någon förklaring till varför barnet dött och talade även om att det därför inte blir någon obduktion. Vidar kommer alltså nu att skickas vidare till Bollnäs för kremering. Känns faktiskt bra, vem vet har vi en himla massa tur kanske de hinner få ner honom i minneslunden redan iår??? Men det kanske är att hoppas på för mycket... just nu skulle det kännas bra att ha någonstans att gå, tror jag...

Jag pendlar väldigt mycke nu, stark ena sekunden, gråter nästa... tappar bort mig själv mitt i meningar och känner mig allmänt förvirrad. Att jag sovit väldigt lite de senaste dygnen börjar sätta sina spår. rätt tungt att ha vildingarna hemma också så blir nog skönt för oss alla att vila oss från varandra en stund då barnen ska på förskolan, Petter ska jobba några timmar och själv ska jag nog göra så lite som möjligt.

Idag har vi haft besök av både Cajsa och Carro och lille Eddie. Har lite bilder på Eddie som jag ska ta och ladda upp lite senare, han var en riktig lite gladfis idag, han var riktigt med och tittade idag och kändes inte alls så där liten pyttebebis längre. Ännu större blir han ju när Nisse och Idahs bebis tittar ut när som helst.

Linn och Tindra kom ner och hälsade på, skönt att få träffa Linn efter allt som hänt, hon väntade ju tillsammans med oss då vi faktiskt bestämt att hon skulle få vara med på förlossningen och se vårat barn födas fram. Nu blev det inte så denna gång då jag absolut ville bespara Linn denna smärta!

Ett barn väntas ju faktiskt inte bara av mamma och pappan, vi var många som väntade tillsammans och vi är absolut inte ensamma i våran sorg.

  Jag hoppas att ingen är rädd för att komma och hälsa på oss, ni är mer än välkommen, det är faktiskt nu vi behöver er som mest   

Tänk vad underbara barn kan vara, deras sätt att hantera sorg och vilka frågor dom har. jag har förklarat så gått det går för Filip vad som hänt, inte för inveckad men ändå utan att utelämna allt för mycket information heller. han blev mest bekymrad över att han ska bli sjuk eller blåsa bort där uppe i himlen... han har dessutom fått ett namn nu.

Vidar

Vidar är ett gammalt nordiskt namn, i den nordiska mytologin heter Odens son vidar. Namnet kan tolkas som "han från skogen" (skogsman) eller skog och vi tyckte det passade våran familj. Otroligt svårt att hitta ett namn som känns rätt men detta känns faktiskt bra! För min egen del känns namnet även som det ställe där han nu är eller dit han begav sig...vidare... till det okända, det vi inte vet något om men där vi alla i allafall får ha våra egna förhoppningar och tro vad vi vill om.

Kuratorn har ringt och vi har bestämt att han ska kremeras och begravas i minneslunden vid kyrkan där Filip och Lukas är döpta, tyvärr kommer det troligen inte ske förrän till våren men vi får besked när det är gjort. Kuratorn skulle undersöka vad som händer nu på sjukhuset om prover kommer tas och om de kommer obducera honom. Hon tyckte det var lite konstigt att läkaren inte tagit upp sånt med oss redan men jag tror att läkaren tyckte det hänt lite för mycket det senaste dygnet för oss att de helt enkelt lämnade den biten för stunden.

Har fått bröstmjölk nu trots tabletterna men jag hoppas det ger med sig snart. Allt känns faktiskt bättre nu när barnen är hemma, kanske för att vi biter ihop lite extra men framför allt för att det går bara inte att vara ledsen när vi har det allra finaste vi har här hemma, må vi sörja det vi förlorat men vi är överlyckliga över det vi har! Vi har fått sörja själva jag och Petter så det var helt enkelt ett naturligt nästa steg att få hem barnen nu. Syster har varit hit och hälsat på, kändes skönt att prata om lite annat också. Filip och Axel lekte medans Lukas tog en sen vila i vagnen.