Hatar verkligen mina depp perioder som kommer och går, det är fortfarande skit tungt... försöker tillåta mig själv att känna att det får vara tungt, jag får ännu vara ledsen men det är lixom lättare att bita ihop. Är bjuden på tjejmiddag på fredag och jag tacka ja direkt, lät ju jätte skoj, nu närmare fredag vi kommer desto mer skriker mitt inre NEJ, jag orkar inte... jag orkar inte vara glad inför andra, jag orkar inte bryta ihop inför folk jag inte känner, jag orkar inte vara social, inte på det viset, inte än!

Jag stannar hemma, känner mig tråkig, gammal men just nu tror jag ändå det är det bästa... det händer en hel del på jobbet också denna vecka, jag känner mig redan lite sliten och då jobbar jag fortfarande 50 %, sliter visserligen mycket att jag känner mig stressad, jag vill hinna så mycket på min lilla tid där, bytt tider på torsdag och ska jobba eftermiddag istället för förmiddag, det kanske underlättar. Ta det lugnt på morgonen, låta barnen sova tills de vaknar av sig själva... förhoppnigsvis håller de sig på benen hela veckan ut men just nu ser det tungt ut. Filip hostar hemskt mycket, imorgon får de en kort dag iaf och torsdag blir ju bara nån timme också. På fredag ska jag iväg på ett studiebesök då vet jag inte riktigt hur dagen blir men jag ser hemskt mycket fram emot studiebesöket!

Petter har lärt sig se mina depp perioder nu, försöker stötta och hjälpa mig. Det är tungt för Petter också men tyngre för mig på det sätt att jag blivit påverkad av hormoner, den fysiska förändringen och sedan tror jag ju att en gravid kvinna är mer gravid än en väntande pappa. Som gravid kan man glömma för en stund att man är gravid men allra mest så upptar det ju ens tankeverksamhet (iaf min) , ibland glömmer jag att jag faktiskt INTE är gravid längre, då känns det extra tungt. Det känns tungt att Vidar inte ligger i minneslunden än, vi säger till barnen att han ligger där men jag har svårt att finna ro där, han är ju lixom inte där. Samtidigt vill jag dit, kanske för att jag ännu söker platsen där jag ska känna ro men antagligen kommer jag kanske aldrig finna den där.

I hela mitt liv har det varit skogen som fått mig att känna lugn och trygghet, det gäller bara att hitta platsen   

Först lussande på mitt jobb och sedan lussande på barnens förskola så idag blev det tomteluvan på ;)

Alla barnen sjunger ute tillsammans

Lukas & Alma

Glögg och pepparkaka ute på förskolegården :)