I den här familjen gillar vi verkligen Mamma Mu och hennes upptåg och barnen färgas såklart av vad de hört i Mamma Mu sagorna de lyssnar på om kvällarna. Filip ville absolut fiska som Mamma Mu med bulle på en spik :)

Han fick ingen fisk med fiskmåsarna blev glada i alla fall!

Jag är en hönsmamma fast jag verkligen försöker att inte vara det... barnens pappa är mycket modigare att låta barnen prova. Han är själv uppväxt på det viset och för han är det självklart... jag har också fått prova mycket eftersom vi fiskade mycket när jag var barn och var typ jämt ute i skog och mark jag var inte gammal när jag dissekerade fiskar med kniv ;) Men för mig tar det ändå emot, jag vet igentligen inte varför eftersom jag tycker det är rätt att de ska få prova. Under vuxens uppsikt så klart.

Iaf fick Filip hugga ner ett träd i Boan med yxa och eftersom han är av det tjurigasteslaget gav han sig inte förrän trädet låg på backen :)

Stolt som en tupp var han sedan!!!

Och några större skador blev det såklart inte...

Borta bra med hemma bäst, eller hur?!

Vi har varit i Boan sedan onsdag kväll, mysigt men idag bar det av en stund hemmåt. Petter skulle iväg och hjälpa sin bror så jag och barnen åkte hem en stund vi med. Skurat rent barnen i ett långt långt bad ;)

Sedan fick Petter komma och hämta de rena ungarna så jag fick skura mig själv :)passar på att röja undna lite, tvätta och dona för snart ska vi åka tillbaka till Boan en vända. Men ikväll kommer vi hem för att sova i våra egna sängar. Petter ska nämligen jobba imorgon och hur skönt det än är i Boan så är livet lite omständigare där och det tar på krafterna att hela tiden hålla sten koll på barnen så ingen ramlar i bäcken eller sjön.

Imorgon blir det en hemma dag och ladda inför en ny vecka!

Jaha det blev inte mer än två frågor, lite tråkigt men desto enklare att svara :) Kanske är det fler som vill veta än de som frågat också...

Anna: Undrade vad Vidar dog av?

Svar: Tyvärr kommer vi aldrig få veta det då det togs beslut om att inte obducera honom därför kan vi bara dra egna slutsater och hypoteser. Jag TROR att det var något som var fel från första början eftersom jag redan i v. 6 fick ett troligt missfall men vid en ultraljudsundersökning i v. 9 visade det sig att ett pyre var kvar och levde. Då såg han frisk ut... och i v.17 visade det sig att han var död. Det fanns inga synliga defekter på honom, han såg ut som vilket foster som helst men den vanligaste orsaken är kromosomavvikelser... Vi tittade såklart på honom, fick se hans lilla kropp, ansiktsdragen, hans små små fingrar, tår etc. För oss är han ett av våra barn oavsett hur långt framskriden graviditeten var... 

Jag känner faktiskt ingen anledning till att veta VAD han dog av, det spelar ingen roll.

Anna (en annan?) undrar om vi aktivt försöker bli gravida igen eller köra oskyddat och låta det bli när det blir?

Svar: Vad säger att vi kör oskyddat? Vi har faktiskt skyddat oss sedan missfallet eftersom jag inte känt mig redo att bli gravid. Varje månad vid mensen har det varit oerhört tungt, det börjar redan några dagar innan mens då jag gruvar mig för OM mensen ska komma (även om vi skyddat oss) När mensen sedan kommer kommer sorgen och besvikelsen VARJE GÅNG, samtidigt som jag känt en otrolig LÄTTNAD varje gång den kommer eftersom jag psykiskt inte varit redo för en ny graviditet.

Vi har en FÖRHOPPNING, en plan och en ÖNSKAN vad som händer och sker får tiden utvisa och jag är inte så sugen att dela det på bloggen eftersom det är en högst privat grej men det är klart att fråga får man göra men kanske finns det inte svar på allt heller.

Hjärtat gick i tusen bitar när vi förlorade Vidar och det är verkligen det värsta jag (vi) varit med om, det gör fortfarande ont långt in i själen, vi kommer aldrig glömma det lilla barn vi inte fick.

Vi kommer för alltid ha en stjärna på himlen.

Spenderat 14 timmar på jobbet, inte så mycket att tillföra idag...

Dessutom kändes det lite trist då endast EN fråga kommit in på frågestunden, är det verkligen inget ni vill fråga eller läsa om, är min blogg så bra ändå eftersom ni ändå tittar in så gott som varje dag min stadiga läsarkrets????

Jag ger ett ett tag till, att fortsätta fråga och kommentera vad ni vill läsa om :)

Annars kan man ju överrösa min blogg med fina kommentarer om hur fin och bra den är ;)

Jag tycker det är lite klent med kommentarer, vad vill ni läsa som lockar er att skriva en kommentar?

Jag har aldrig haft FRÅGESTUND på bloggen, kanske dags för det???

Som vanligt läser jag kommentarerna före jag publicerar dom :)