Bland det roligaste med att ha bloggat länge är att man kan se tillbaka och läsa vad som hänt tidigare. Jag kollar ofta vad som hände för ett år sedan... tänker jag tillbaka på förra året så gör det ändå rätt ont i hjärtat.

Jag kommer ihåg känslan för extakt ett år sedan när jag nog mådde som sämst efter missfallet. När jag insåg att jag verkligen mådde skit. Jag och Filip hade varit till tandläkaren och jag såg ut över ett snötäckt gnistrande landskap, otroligt vackert och som i vanliga fall ger mig sinnesro, bara gjorde förbaskat ont i hjärtat.

Det kan fortfarande göra förbaskat ont i hjärtat och kommer antagligen alltid att göra, tiden dämpar känslorna men sorgen kommer alltid finnas där, våran lilla pojke vi inte fick... visst är det fachinerande att vi väntat fyra pojkar ;)

I alla fall mår jag så mycket bättre idag än för ett år sedan, jag känner den där lyckan, sinnesron när jag ser ut över det knistrande vinterlandskapet men jag kommer alltid bära med mig den där sorgen att något saknas, att någon saknas!

Skillnaden är nog att jag idag accepterar känslan utan att den skrämmer mig.

Edwin har varit och fått OK i rumpan igen. En månadskollen är gjort med läkarundersökning utan anmärkning.

Vikten: 5390 gr

Längd: 57 cm

Huvudomfång: 39 cm

Växer så det knakar, med en viktuppgång på 380 gr på 6 dagar, inge fel på mattillgången precis ;) Två veckor nu tills nästa besök.

Saknar fortfarande hörselundersökning så måste väll ringa igen och höra om vi får nån tid någon gång...