Alla inlägg den 17 november 2013

Av Kisse - 17 november 2013 23:16

Sakta sakta har mina tankar mer och mer börjat falla tillbaka till november för två år sedan. Jag antar att det är ett steg i bearbetningen, för ja jag tror man bearbetar sorg i flera olika steg under lång lång tid.


För två år sedan upplevde jag den värsta dagen i mitt liv, mitt hjärta gick i tusen bitar och det har tagit tid att få det att läka igen. Första månaderna sörjde jag verkligen innan jag bestämde mig för att trycka ner sorgen och leva vidare. Jag blev pigg och glad (uttåt i alla fall) innan det blev plattfall och jag var tillbaka på noll eller igentligen ännu längre ner. Jag minns dagen som igår då jag tittade ut över vackra åkrar med en otrolig miljö och ändå värkte hjärtat som det höll på att gå i bitar. Det var då jag bestämde mig för att boka en tid hos kuratorn på kvinnokliniken och fick komma dit bara någon dag därefter.


Ett otroligt värdefullt besök gjorde att jag kom upp på fötter igen och började sakta men säkert jobba mig tillbaka. Vågade försöka bli gravid igen, blev gravid rätt fort men med en enorm ångest under nästan hela graviditeten. Graviditeten gick lätt och även om jag aldrig kunde slappna av så la jag all energi och tankar på att vara gravid.


Årsdagen när vi förlorade Vidar var tung men med en bebis sparkande i magen (tack godegud för en livlig bebis imagen) så passerade dagen ändå likt en dimma. Sorgen blev mycket lättare att bära när Edwin föddes, när vi fick bebisen vi så länge längtat efter.


Nu närmar sig den andra årsdagen och jag minns ännu varje ord läkaren sa den där dagen, jag minns kvällen som det vore igår, värkarna, när vattnet gick, den lilla lilla bebisen som hur knepigt det än är, kändes bra att titta på. Jag är så glad att vi tog det beslutet. Jag är glad att vi valde att han skulle kremeras och begravas i minneslunden.


Vi åker dit ibland, tänder ljus i den fina lyktan, tittar till våra lilla ängel vi lämnat där. Filip sa sist vi var till kyrkan ( när alla byns 6 åringar fick en bibel och gå på familjegudstjänst) "Oj vad mycket bebisar det ligger här". För så ser hans verklighet ut, den första han förlorade var en bebis och ingen gammal släkting så därför trodde han att det bara låg bebisar begravda på kyrkogården. Vi pratade om det och besökte Stefan (Filips gudfar som var med) mormor och morfars grav. Även om vi inte åker dit så ofta så känns det bra när vi åker dit. Jag behöver det, vi behöver det. Det är våran grej, där ligger vårat barn, bebisen vi allihopa längtade efter.


MEN det har gjort oss starkare och tajtare. Till allhelgonahelgen hade Petter köpt ett gravljus, då var det han som tog intiativ till att vi åkte dit hela familjen. Det kommer antagligen alltid göra ont att tänka tillbaka, sorgen kommer inte försvinna bara bli lättare att bära men ibland blir det så påtagligt, gör det så ont, en bit kommer alltid att saknas i mitt hjärta <3



 

Minneslunden på allhelgona


Presentation


Mamma, fru och förskollärare, bloggar om livet med glädje, sorg och förhoppningar

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kategorier

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013 >>>

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Samarbetspartner

Övrigt


Skapa flashcards